Tack för allt…

Stråfen är hämtad från en sång, som i min barn och ungdomstid, sjöngs vid kyrkans årsmöte. Det var en högtid med festkänsla. En summering av det som låg bakom och en förväntansfull blick framåt. Författaren till sången har lagt in både nåd och nöd, hopp och prövning, mörker och solljus. Jag tror att han har täckt in många av de känslor, som kan passera under ett år. Men det som sticker ut mest, är att varje mening börjar med ”Tack”. Över varje situation, börjar författaren med ”Tack”. Jag minns att jag tyckte om den sången. Den bar med sig hopp. Att jag kan få säga tack trots att det är mörkt, trots att nöden tynger mig, trots att plågan är framme. Det är den himmelska paradoxen. Att trots det mörka kan jag få känna tacksamhet och kärlek till min Gud. Han går alltid med mig i livets alla skiftningar. Där vid mitt ”tack” till honom kommer hans välsignelsen och frid till mig.

”Lovad är Herren, för han har hört mina böner om nåd! Herren är min styrka och min sköld.På honom litar mitt hjärta, jag får hjälp och mitt hjärta jublar. Honom vill jag tacka med min sång”
Psalm 28:6-7
/ Helen Johansson