December – årets kortaste dagar – vacker belysning – julförberedelser – förväntan – stress. Så många beskrivande ord som kan rymmas inom just månaden december. En både efterlängtad och icke efterlängtad månad. Vi uppmanas att tänka utanför vår egen bekvämlighet, på de som lider i denna tid. Alla har inte råd med det enklaste julbordet. Klapparna är få, om ens någon. Vi kan lätt blir frustrerade av dubbelheten i julens tid. Flärden och fattigdomen på samma gång, som vi påminns om.
… och där mitt i allt jultempo, dyker Jesusbarnet upp. Kyrkan som går i väntans tid, adventstid, som betyder ankomst. Där kommer det lilla barnet. Så vackert och efterlängtat av sina föräldrar, Maria och Josef. Men Jesus är också efterlängtad av oss i denna tid. Man kanske inte tänker så, för Jesusbarnet är den tradition som dyker upp i juletid. Men du kanske inte håller med om att han är efterlängtad? Riktar vi blicken, vänd mot backspegeln, var hans ankomst till jorden, det som öppnade vägen till en öppen himmel. Där min tro på Jesus, hans död och uppståndelse på korset, är min räddning i detta livet och inför evigheten.
Det budskapet om att Jesus kom med frid, försoning, upprättelse, håller hela året. Hans berättelse stannar inte vid det lilla barnet. Men det är en årlig påminnelse att hans födelse, är det viktigaste för mänskligheten att ta till sig. Hans ord till människorna gällde då och det gäller nu. ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret, utan ha livets ljus.”(Johannes evangelium 8:12) Oavsett var du befinner dig i december månad. I gåvogivarens led eller bland de som knappt får ihop livet och ekonomin i december. Jesus är allas vän och säger idag, att han är världens ljus. Han vill vara ditt och mitt ljus, att följa.
Så vi kan se vägen framåt…
/ Helen Johansson